FORSORJNINGSBORDAN I SVENSK EKONOMI 2010-2011

Den senaste sysselsattningsprognosen fran Svenskt Naringsliv gav en oroande indikation pa vart den svenska ekonomin ar pa vag. Deras prognos sager att arbetslosheten fortsatter oka bade 2010 och 2011. Det har kommer att fa allvarliga konsekvenser for den svenska offentliga maktens formaga att ens latsas ta hand om medborgarna sasom valfardsstaten foreskriver. Den akuta fragan som foljer ar: far vi se nagon tendens till omlaggning i finanspolitiken, eller kommer staten att fortsatta fokusera pa budgetbalansering i stallet for ekonomisk tillvaxt?

Sjalva karnan i problemet ar att en arbetslos person innebar en dubbel forlust for den offentliga makten: en skattebetalare farre och en bidragsmottagare fler. Sa har ser ekvationen ut:

Nisse betalar enbart kommunal inkomstskatt. Han genererar 31+30 kronor i skatteinkomster till den offentliga makten. Det forsta beloppet ar kommunalskatten; det andra beloppet ar arbetsgivaravgifter. Nisse forlorar jobbet. Han far 80 kronor for varje hundralapp han tidigare tjanade i skattepliktigt bidrag. Pa detta betalar han 24:80 i kommunalskatt men inga arbetsgivaravgifter. Saledes betalar den offentliga makten ut, netto, 56:20 per tidigare tjanad hundralapp till Nisse. Men staten har fortfarande forlorat de 30 kronor Nisses tidigare arbetsgivare betalade in i arbetsgivaravgifter. Saledes lagger vi till de pengarna till den offentliga maktens nettokostnad for Nisses bidrag. Den offentliga makten forlorar saledes 86:20 pa att Nisse ar arbetslos.

Det ar den har ekvationen som gor prognosen om stigande arbetsloshet sa allvarlig. Pengarna som ska betala bidrag till alla som inte langre ar sysselsatta kommer, pa ett eller annat satt, ur de faktorinkomster som arbetskraften och agarna till produktionskapitalet tjanar.

Statistiska Centralbyran redovisar en utmarkt men kort tidsserie kallat FASIT. Den ar en detaljerad genomgang av faktorinkomsternas fordelning och utveckling i den svenska ekonomin. FASIT visar ocksa vad for sorts bidrag svenska hushall tar emot, bade skattepliktiga och skattefria. Fran dessa tidsserier far vi forsorjningsbordan, dvs bidragens belastning pa faktorinkomsterna.

Det oroande ar att den har belastningen redan har stigit de senaste tre aren. Med en prognos om fortsatt okad arbetsloshet kommer kvoten sjalvfallet att stiga ytterligare.

Ar 2007 tog svenska folket emot 472 miljarder kronor i skattepliktiga bidrag. Om vi antar att beskattningen pa dessa enbart bestod i kommunalskatt betyder det en nettoutgift for den offentliga makten pa 326 miljarder kronor. Dartill lagger vi 82 miljarder i skattefria bidrag, vilket ger ett totalt bidragsberoende pa 408 miljarder kronor netto.

Samma ar tjanade svenska folket 1 582 miljarder i faktorinkomster (77 procent var arbetsinkomster). De totala nettobidragen till hushallen pa 408 miljarder tar saledes 25.8 procent av faktorinkomsterna i ansprak.

Ar 2010 har, enligt SCB:s prognos, den kvoten stigit till 30 procent. Orsakerna ar:
-att kapitalvinsterna faller med 62 procent sedan 2007,
-att arbetsinkomsterna okar med enbart 2.5 procent pa tre ar,
-att arbetsloshetsunderstodet okar med 91 procent, samt
-att socialbidragsutbetalningarna okar med 26 procent.

Svenskt Naringslivs prognos om fortsatt stigande arbetsloshet finns inte inarbetad i SCB:s prognos for 2010. Vi maste saledes borja med att justera SCB:s siffror for det aret. Ett rimligt antagande ar att faktorinkomsterna for 2010 inte stiger over 2009 ars niva; i borjan av den ekonomiska krisen sjonk arbetskraftens inkomster pa grund av den stigande arbetslosheten. Om den uppatgaende trenden nu ar svagare, vilket ar rimligt att anta, ar det rimligt att tanka sig oforandrad arbetskraftsinkomst for 2010 och 2011.

Det ar ocksa rimligt att anta att kapitalvinsterna inte kommer att stiga. SCB forutspar en nastan 50-procentig okning i kapitalvinsterna for 2010. Men om ekonomin fortsatter att vara sa dalig att arbetslosheten stiger ar det rimligt att anta att aven trenden i kapitalvinsterna forblir platt. Aterigen ar detta ett battre scenario an det som utspelade sig i krisens borjan, da kapitalvinsterna foll med 60 procent pa ett ar.

Darutover ar det rimligt att anta att arbetsloshetsunderstodet fortsatter vaxa i samma takt som under 2009. Om vi gor forsiktiga antaganden om andra bidrag far vi en trend i bidragens borda pa faktorinkomsterna som pekar mot att dessa kan krava narmare 32 procent av faktorinkomsterna 2011.

Den praktiska inneborden i detta ar skattehojningar. Tva procent av faktorinkomsterna - vilket ar den okade bordan i det har scenariot jamfort med SCB:s prognos - innebar 30 miljarder i hogre skatter. Eftersom alla skatter ytterst betalas av de anstallda i den privata sektorn maste vi sla ut dessa 30 miljarder pa 2.6 miljoner sysselsatta i den privata sektorn. Resultatet blir 11 538 kronor per privat anstalld.

Sa mycket mer kommer varje privatanstalld att behova betala i skatt ar 2011 jamfort SCB:s prognos, vilken forefaller ligga nara vad regeringen anvander i sina finanspolitiska prognoser. Men att ta narmare en tusenlapp i manaden av varje privatanstalld innebar naturligtvis ett enormt ingrepp i den privata konsumtionen, som saledes minskar i minst lika stor utstrackning. Vi ska komma ihag att de flesta som idag publicerar ekonomiska prognoser gor det med utgangspunkt i att den privata konsumtionen kommer att driva den svenska ekonomin ut ur dess kris. Om hushallen nu en familj med tva privatanstallda inkomsttagare maste ge upp 23 000 kronor mer till den offentliga makten - utan att den totala aktiviteten i ekonomin okar - betyder detta givetvis att den privata konsumtionen pa intet satt kan bli nagon slags tillvaxtgenerator.

Snarare tvartom: de multiplikativa effekterna av att ytterligare oka belastningen pa den privata sektorn kommer att leda till en acceleration i den trend som Svenskt Naringsliv publicerade.

Nagot som ytterligare komplicerar situationen ar att den svenska inkomstskattestrukturen bestraffar produktivt arbete, utbildning och entreprenorskap. Den hogsta skattesatsen i den statliga inkomstskatten, 25 procent, skapar i praktiken en hogsta marginalskattesats pa i genomsnitt 56 procent (nar vi lagger till den genomsnittliga kommunalskattesatsen). Denna marginalskatt ar tankt att ge staten lite extra inkomster fran den hogst betalda inkomstdecilen, men har i realiteten blivit en nettokostnad for staten. I den nuvarande ekonomiska krisen har den oversta inkomstdecilens inkomster har fallit kraftigt. Pa bara ett ar, 2007 till 2008, var fallet 13.3 procent. Fran 2007 till 2010 forvantas fallet bli 15.7 procent. Raknat som medianinkomst for decilen betyder detta ett fall fran 595 400 kr ar 2007 till 502 000 kr ar 2009.

Jamfor detta med brytpunkten for den Ostros-ska konfiskationsskatten pa de hogsta inkomsterna. Ar 2007 lag brytpunkten pa 472 000 kronor, eller 123 400 kronor under den hogsta decilens medianinkomst. For ar 2009 har dock medianinkomsten i den hogsta decilen fallit under brytpunkten for Ostros' konfiskationsskatt. Detsamma forvantas galla for 2010.

Resultatet av "varnskatten" ar saledes att farre an halften av den hogst betalda tiondedelen betalar skatten, samtidigt som bestraffningseffekten avskracker manga fran att oka sina inkomster in i varnskattsterritoriet. Nar entreprenorskap behovs i storre utstrackning an kanske nagonsin i modern svensk ekonomisk historia bestraffas det genom att den offentliga makten konfiskerar mer an halften av den sist tjanade kronan. Med tanke pa att entreprenorers arbetsinsats alltid ar storre pa marginalen betyder det en signifikant belastning pa en extra insatt timme arbete.

Nar staten val upptacker att knappt ens de bast betalda fem procenten betalar nagon namvard "varnskatt" ar det rimligt att forvanta sig att man kommer att forsoka kompensera genom ytterligare inkomstskattehojningar. Huruvida man gor detta genom att sanka brytpunkterna for statlig inkomstskatt eller genom andra medel aterstar att se; klart ar att varken Raggaren eller Vikarien kommer att sitta stillatigande och se statsbudgeten bloda miljard efter miljard pa grund av att arbetslosheten fortsatter stiga. Saledes kan vi forvanta oss en finanspolitik som inte pa nagot vis motverkar den trend i stigande arbetsloshet som Svenskt Naringsliv ser framfor sig.

Det ar viktigt att komma ihag i sammanhanget att den totala sysselsattningen i svensk ekonomi idag inte ar hogre an den var ar 1990. Idag arbetar 4.28 miljoner av karnan av arbetskraften, 20-64 ar. Ar 1990 var samma siffra 4.27 miljoner. Mellan 1990 och 2009 foll sysselsattningen kraftigt for att sedan sakta stiga igen. Problemet ar sjalvfallet att samtidigt har den totala befolkningen expanderat oavbrutet, vilket pressat ner sysselsattningsgraden och okat forsorjningsbordan kraftigt for de som fortfarande arbetar. Nar nu arbetslosheten kan forvantas stiga ytterligare kommer forsorjningsbordan pa den arbetande befolkningen att stiga till nivaer den aldrig tidigare befunnit sig.

Att detta inte ar en mer offentligt debatterad fraga ar oroande.