VALKOMMEN TILL ECONOMICS AND FREEDOM 101

Den har bloggsidan ar en ekonomisk-politisk underavdelning till Hayek-Institutet Sverige. Artiklarna pa den har bloggen skrevs under en period sommaren 2009 till maj 2010. Pa grund av tidsbrist kan jag tyvarr inte fortsatta publicera har - for en blogg ar artiklarna langa och kraver en del tid i form av forskning och analys. Men artiklarna kommer givetvis att finnas kvar.

Thursday, July 30, 2009

ARBETSLOSHET - TEORI

Fenomenet arbetsloshet har varit foremal for nationalekonomisk forskning i decennier. Huvudsakligen finns det tva trender i hur nationalekonomer studerat arbetsloshet.


Den keynesianska trenden


Efter att en brittisk ekonom publicerat en artikel i Economic Journal under titeln The Relation of Home Investment to Unemployment i borjan av 30-talet okade intresset for arbetslosheten starkt bland brittiska ekonomer. Nagra ar senare publicerade John M Keynes sitt mest kanda verk, The General Theory of Employment, Interest and Money. Boken, som ofta blivit felrepresenterad i den nationalekonomiska litteraturen, ar i grund och botten en utforskning av den ekonomiska stabilitetens yttersta villkor. Keynes paborjade den forskningen i sin doktorsavhandling i matematik, Treatise on Probability, men det tog alltsa manga ar innan han fick inte tid att satta sig ner och fortsatta den forskningen. I arbetsloshetsfragan levererar General Theory tva viktiga slutsatser:

a) Arbetslosheten orsakas av bristande efterfragan; samt
b) aven om man forsoker driva en politik for hogre efterfragan kan denna misslyckas om entreprenorer och konsumenter ar varaktigt pessimistiska om framtiden.

Vansterekonomer har typiskt sett tagit till sig den forsta slutsatsen men nogsamt utelamnat den andra. Den andra slutsatsen domer i praktiken ut expansiv finanspolitik som medel for okad efterfragan om entreprenorer och konsumenter ar for osakra om sin framtid.

Den praktiska implikationen av Keynes's General Theory ar i stallet att den offentliga makten i tider av arbetsloshet ska vidta atgarder som starker entreprenorers och konsumenters tilltro till framtiden. Den har vinkeln pa den keynesianska teorin finns i princip bara avhandlad i tva bocker i den akademiska litteraturen: Money and the Real World av Paul Davidson och min egen Uncertainty, Macroeconomic Stability and the Welfare State. Daremot ar den praktiska forstaelsen for det har sammanhanget stor framfor allt bland centerorienterade och konservativa amerikanska politiker.

Keynes motte ett inte alltfor smickrande ode efter sin dod 1946. Hans teorier kapades och omdanades till mer eller mindre oigenkannlighet av socialister pa bagge sidor Atlanten. En av konsekvenserna blev en blind tro pa expansiv finanspolitik som medel mot arbetsloshet. Vad denna i stallet har lett till ar att i varje lagkonjunktur den offentliga sektorn har expanderat sin narvaro i ekonomin. Detta har i sin tur tryckt tillbaks den langsiktiga tillvaxten och skapat en sakta men sakert stigande langsiktig arbetsloshet.


Naturlig arbetsloshet


Det har begreppet har dykt upp i manga olika former i den nationalekonomiska litteraturen. Det ar i grund och botten samma koncept som anvandes av klassiska ekonomer i deras diskussioner med Keynes under 30-talet. Teorin om naturlig arbetsloshet baseras pa teorin om fullstandig konkurrens. Denna, i sin tur, ar ett teoretiskt ideal for hur en "friktionsfri" ekonomi fungerar. En sadan existerar naturligtvis inte; den skapades som ett teoretiskt verktyg for framfor allt mikroekonomisk analys.

En friktionsfri ekonomi - en ekonomi med fullstandig konkurrens - tillater forskaren att anta att "ceteris paribus", dvs att allt annat i ekonomin forblir konstant medan han manipulerar med en enskild marknad. I den har laboratoriemiljon har nationalekonomer saledes definierat begreppet "naturlig arbetsloshet". Det ar den arbetsloshet som rader nar varje enskild marknad i ekonomin fungerar friktionsfritt.

I mer modern litteratur forklarar man forekomsten av arbetsloshet i en friktionsfri ekonomi som strukturell arbetsloshet, dvs en arbetsloshet som orsakas av att det ar nagot permanent, langsiktigt fel pa arbetskraften. Ur detta har man sedan harlett hypoteser om arbetsmarknadsutbildning, hogskoleutbildning etc som medel mot arbetsloshet. Problemet ar att den offentliga makten inte kan veta vilken utbildning en person behover for ett specifikt jobb. Det kan bara den individuelle arbetsgivaren veta. Darmed blir utbildningsfragan en fraga om personligt ansvar for den arbetslose - om jag inte skaffar mig en kompetens som ar i efterfragan pa arbetsmarknaden, da har jag inte heller tagit fullt ansvar for mitt eget liv, min familj och dess framtid.

Begreppet naturlig arbetsloshet har dolts i olika akronymer, av vilka NAIRU ar den mest kanda. Denna i sin tur bygger pa hypotesen att det finns ett samband mellan inflation och arbetsloshet, nagot som forst foreslogs av den nya zeelandske statistsikerns AW Phillips i slutet av 1950-talet. Tyvarr fick hans Phillipskurva en ofortjant hog status i nationalekonomisk forskning; den blev i praktiken den centrala teorin for arbetsloshetens orsaker och fortbestand. Decennier av erfarenhet har motbevisat all den teori som skapats till stod for Phillips-kurvan.


Hur hanterar man arbetsloshet?


Det rader ingen tvekan om att arbetsloshet normalt sett orsakas av en enda faktor: bristande efterfragan pa arbetskraft. Denna brist ar i sin tur ett resultat av makroekonomiska faktorer, vilka jag kommer att diskutera i en annan artikel. Dagens svenska arbetsloshet ar normalt sett ett efterfragefenomen.

Andra faktorer kan dock komplicera arbetsloshetsproblemet.

1) Prisregleringar. Om det rader utbudsmonopol pa arbetsmarknaden - dvs en fackmaffia har gjort sig till talesman for hela arbetskraften inom en bransch eller till och med hela ekonomin - kommer den att satta ett pris pa arbetskraft som nastan per definition skapar arbetsloshet. Sjalva existensberattigandet for centrala fackliga strukturer (till skillnad fran enskilda klubbar) ar just att byrakraterna inom strukturen kan ge medlemmarna mer av nagot an vad de skulle ha fatt annars. I princip den enda variabel de kan paverka ar lonen. Saledes pressar fackmaffian upp lonekraven for sina medlmmar for att motivera sin egen existens. Resultatet blir lagre sysselsattning eftersom farre jobb nu kommer att betala sig sjalva.
2) Anstallningslagar. I lander med strikta anstallningslagar ar arbetslosheten hogre an i lander dar man overlater den fragan at den fria arbetsmarknaden. Anstallningslagar skapar kostnader for arbetsgivaren som laggs ovanpa lonekostnaden. Det enda sattet att kompensera for dem ar saledes att sanka ersattningen till arbetskraften. Kostnaderna for strikt statlig reglering av anstallningsforhallanden koncentreras till den extra tid en arbetsgivare maste behalla en anstalld efter att den anstallda inte langre ar lonsam for foretaget.
3) Beskattning och ledighetsformaner. Socialforsakringsavgifterna ar ett klart exempel pa hur beskattning okar kostnaden for att anstalla. I fraga om ledighetsformaner bjuder Danmark pa ett bra exempel. Enligt lagen om sjukskrivnas rattigheter kan en arbetsgivare inte saga upp en anstalld om denne ar sjukskriven upp till fyra manader om aret. Inom vissa branscher ar missbruket av den regeln utbrett, och arbetsgivarna havdar emellanat att for att fa tre mans jobb utfort maste de ha fyra anstallda. Den fjarde ar saledes arbetsgivarens kostnad for statligt reglerade sjukfranvaro-formaner.

Arbetsloshetsforskningen ar omfattande i Europa. Orsaken ar kontinentens permanent hoga arbetsloshet och dess kostnad for bade individen och varje lands ekonomi. Emellanat gor forskningen stora, viktiga bidrag, men oftast ar den en akademisk exercis som inte berikar allmanhetens och politikernas forstaelse for problemet. Grundforskningen som gjordes tidigt pa 1900-talet star sig fortfarande stark i jamforelse med senare decenniers bidrag.

2 comments:

Nils Lindholm said...

Arbetslöshet!!
Om vi höjer pensionsåldern och 'i arbetsför ålder' till 100.
Vad händer då med sjukskrivningarna och arbetslösheten.

Arbetslösheten är en 'restprodukt'.
Det är arbetade timmar i 'överlevnad'
inte sälja beg. aktier o derivat, delat med hela befolkningen som gäller.

Vi kan ju sysselsätta hela 'i arbetsför ålder' med att sälja o köpa beg. 'ekonomi-papper' men vi svälter ihjäl.

Många länder har pensionsålder runt 60, vilket i Sverige motsvarar uppåt 500 000 människor.
Och en sysselsättning neråt 75% vilket i Sverige motsvarar runt 250 000 människor (80-75)

Skål! said...

På många forum möter jag debattörer som uttalat vill försvara det som kallas den svenska modellen. De ser arbetskraftimport som ett stort problem, debattörerna fruktar sänkta löner då arbetskrafttbudet expanderar. Man fruktar att det sker ett systemskifte där sveriges välbefinnande kommer att försvinna och landet kommer att kastas in i en situation där ett nytt system kommer att börja att gälla. Man vill ha kvar någon form av socialt solidartitetskontrakt.

Man kan ju fråga sig vilken form av välbefinnande Sverige befinner sig när intressegrupper lyckas att förstöra produktion i Sverige?
Kanske är det så att man tror att barn och äldre lever ett bättre liv i ett samhälle med högre kostnader?