EN INBLICK I BUDGETDEBATTEN

Budgetdebatten ar igang pa allvar mellan Legoministern och hans chefsopponent, den fanatiske socialdemokraten Thomas Ostros.

Budgetdebattens största strid handlade om regeringens inkomstskattesänkning. – Vore jag finansminister hade jag avstått, säger Lars Calmfors, ordförande för Finanspolitiska rådet, tillsatt av regeringen.

Calmfors ar en av arkitekterna bakom den svenska finanspolitiska doktrin som sager att hela landets ekonomi star och faller med att staten lyckas balansera sin budget. Den har doktrinen saknar varje uns av empiriskt stod. Det finns knappt nagon strimma ekonomisk teori som kan backa upp den. Det enda halmstra Calmfors och hans budgetbalans-anhangare kan gripa efter ar den s.k. crowding-out-effekten. Tesen ar att om den offentliga sektorn okar sina utgifter stiger efterfragan i ekonomin. Sa langt allt gott och val (enligt vedertagen makroekonomisk teori - verkligheten ar en annan historia). Den okade ekonomiska aktiviteten okar efterfragan pa likviditet (pengar) vilket hojer priset pa densamma. Priset pa likviditet ar ranta. Nar rantan stiger blir det dyrare for naringslivet att investera, vilket minskar naringslivets aktivitetsniva.

Den offentliga sektorn trycker saledes ut naringslivet genom att pressa upp priset pa likviditet. Allt enligt teorin om "crowding out".

Problemet ar att den har teorin motbevisats bade teoretiskt och empiriskt ad nauseam. For det forsta ar penningmangden inte konstant (eller exogen som larobockerna kallar det). Centralbankerna har ingen absolut kontroll over penningmangden. Tvartom finns det tva faktorer som i praktiken privatiserar stora delar av penningutbudet: dels den sa kallade likviditetsmultiplikatorn (vilken jag inte har plats att diskutera har men garna aterkommer till) och dels en centralbanks-policy som oppnar krediter at bankerna hos centralbanken baserat pa inlaning. Exempel pa det senare: en liten bank i Delaware lyckas overtyga en privatperson som ar miljardar att lagga halva sin formogenhet i banken. De $500 miljoner i ny "inlaning" (i praktiken en massiv investering) ger banken en automatisk kredit hos Federal Reserve pa $5.5 miljarder. Dessa pengar kan banken kvittera ut hos Federal Reserve och sedan lana ut pa den kommersiella lanemarknaden, med en mycket profitabel rantemarginal.

Det har ar en liten utvikning fran sjalva karnproblemet - fragan om budgetbalanseringen i den svenska finanspolitiken - men den illustrerar ett paket av teori och empiri som omintetgor det enda teoretiska argument som funnits till forsvar for den budgetbalansering som Lars Calmfors och praktiskt taget alla andra svenska nationalekonomer foresprakat.

Den tre timmar långa debatten om nästa års budget är över. Typmening, finansminister Anders Borg: – Regeringens arbetslinje står mot oppositionens bidragslinje. Typmening, Thomas Östros, Socialdemokraterna: – Det finns inget utrymme för vårdslösa skattesänkningar. Som vanligt presenterades två helt skilda beskrivningar av verkligheten. Huvudfrågan gällde: Är det rätt eller fel att i ett läge av ekonomisk kris sänka inkomstskatten med tio miljarder, som regeringen föreslår? – Jobbskatteavdraget är den effektivaste åtgärden för att skapa varaktig sysselsättning, sa Borg.

Absolut inte pa langa vagar. Men om man inte vill genomfora massiva frihets-orienterade reformer inom inkomst- och sjukforsakringen; om man inte vill ta bort den statliga inkomstskatten; om man inte vill befria arbetsmarknaden fran reglerande strypsnaror och fackmaffians makt; da aterstar i princip ingenting annat an sma skattesankningar av det har slaget. Atgarden som sadan ar sjalvfallet bra - alla skattesankningar ar intrinsikalt bra - men den makroekonomiska avkastningen pa skattesankningen ar mikroskopisk jamfort med vad regeringen hade kunnat astadkomma.

Det storsta problemet med en inkomstskattesankning av det har slaget ar att den inte framstar som permanent. Den ar sa liten och sa specialiserad att socialdemokraterna enkelt kommer att kunna avskaffa den efter en valvinst nasta ar. Det har stimulerar hushallen till att oka sitt sparande, vilket skett under det har aret. Legoministern hoppas att konsumtionen ska stiga som en foljd av de har skattesankningarna, men troligare ar att bulken av de pengar hushallen nu far behalla gar till sparande. Darmed okar riskkapitalutbudet i den svenska ekonomin, men utan en hog och stabil, eller atminstone trovardigt stigande aktivitetsniva i ekonomin kommer ingen bank att lana ut pengar, framfor allt inte till jobbmotorerna, de sma foretagen. Allt som sker i stallet ar att bankerna sitter med storre likviditetskassor som man maste tjana pengar pa. Forr eller senare borjar bankerna saledes investera pa utlandska kapitalmarknader, och den makroekonomiska effekten av en liten, tillfallig inkomstskattesankning blir praktiskt taget ingen alls.

Det enda sattet for Legoministern att fa nagon som helst effekt av sina jobbskatteavdrag ar att man omvandlar dessa till en permanent forandring av inkomstskatteskalan. Ett avdrag ar per definition ett undantag fran en regel; genom att forandra regeln slipper man risken att undantaget avskaffas. Darmed okar konsumenternas tilltro till skattesankningen som en permanent okning av deras privatekonomiska marginaler. Det stimulerar konsumtionen, framfor allt konsumtionen av varaktiga varor, vilket suger upp lan fran banksystemet och stimulerar vissa mycket omhuldade delar av den svenska industrin.

[Legoministern] anklagade oppositionen för att i stället bedriva en politik som för mycket betonar återställda bidrag, för lite betonar arbete åt alla. Oppositionen menade tvärtom att det är ansvarslöst att sänka skatten samtidigt som 300 000 jobb kommer att gå förlorade i krisens spår. Dessutom är åtgärden dyr och ineffektiv. – Varje arbete som skapas genom jobbskatteavdraget kostar en miljon kronor. I stället för att sänka skatten hade man kunnat anställa 20 000 personer i välfärden, sa Vänsterpartiets Ulla Andersson.

Sa hojer vi skatterna i stallet for att sanka dem. Utmarkt. De har 20 000 personerna skulle ga fran en skattebetald sysselsattning (arbetsloshet eller AMS-atgarder) till en annan skattebetald sysselsattning (som anstallda inom den ofantliga sektorn). Den makroekonomiska avkastningen av den har atgarden ar direkt negativ eftersom, far vi utga ifran, dessa 20 000 skulle fa mer betalt som anstallda. Darmed okar bordan pa skattebetalarna mitt i brinnande lagkonjunktur.

Efter debatten ringde jag ekonomiprofessor Lars Calmfors för att reda ut begreppen. Han är ordförande i Finanspolitiska rådet, tillsatt av regeringen med uppdraget att granska regeringens ekonomiska politik. – Hade jag varit finansminister hade jag nog avstått från att sänka skatten permanent och i stället gjort något mer tillfälligt, som en tillfällig skatterabatt för att öka efterfrågan, sa Calmfors.

Jobbskatteavdraget ar tillfalligt i sa matto att det ar ett undantag fran en regel. Den enda garantin skattebetalarna har for att avdraget bestar ar att Vikarien sitter kvar som statsminister.

Calmfors resonerar i termer av en keynesiansk konsumtionsfunktion gentemot en Friedmansk. Han tror att konsumtionsbeteendet i huvudsak ar kortsiktigt och att konsumenterna inte ser nagon namvard skillnad mellan tillfalliga och permanenta inkomster. Friedman har den rakt motsatta hypotesen. Empiriskt sett ligger konsumenternas beteende narmare Friedman (och i viss man Franco Modigliani) an Keynes, men det finns ocksa en skillnad i hur lag- och hoginkomsttagare reagerar pa inkomstforandringar. Laginkomsttagare ligger narmare den keynesianska konsumtionsfunktionen av den enkla anledningen att man annu inte uppnatt den onskade, permanenta konsumtionsniva som Friedmans funktion stipulerar. Nar man sa nar dit anammar man ett mer Friedmanskt beteende.

Beroende pa var "brytpunkten" i konsumenternas beteende ligger ger en tillfallig skattesankning alltsa mer eller mindre onskade effekter. De okar ocksa, om an tillfalligt, marginaleffekterna i den svenska inkomstskatteskalan, vilket aldrig ar bra om man vill stimulera langsiktig ekonomisk sjalvstandighet hos befolkningen.

Permanenta, substantiella reformer ar den basta vagen framat.

Visserligen leder sänkt skatt till att människor konsumerar mer och på lång sikt leder jobbskatteavdraget till att fler arbeten skapas, enligt Calmfors. Det som talar emot är att reformen är permanent och därmed ekonomiskt riskabel i ett svårbedömt läge. – Det ska finansieras och vi vet inte hur de offentliga finanserna ser ut på sikt. Man kan säga att det är riskfyllt att dra på sig kostnadsökningar just nu om man inte vet hur man ska finansiera dem.

Calmfors bortser ifran att det finns gott om bevis for att skattesankningar betalar sig sjalva, med god marginal. Fran Danmark till Irland till New York City till den federala amerikanska budgeten - bevisen ar manga och latta att identifiera. Problemet med en strategi som sanker skatterna for att oka den offentliga maktens inkomster ar att man permanentar utgiftsnivan. Darmed blir, over tiden, skattesankningarna faktiskt improduktiva.

Budgetdebatten sa langt har visat pa sma men tydliga skillnader mellan Vikariens regering och oppositionens alternativ. Aven om jag inte har mycket till overs for Legoministern representerar han just nu - absurt nog - det minst daliga av tva finansministeralternativ. Thomas Ostros vill uppenbarligen hoja skatterna for brinnande livet, vilket vore att lata bulldosera det luggslitna svenska folkhemmet. Lagg dartill perspektivet att ett kommunistparti tar plats i den svenska regeringen och utsikterna infor valet 2010 blir annu mer prekara.

Jag trodde aldrig jag skulle na en punkt dar jag faktiskt foredrar att se Vikariens version av socialdemokrat omvald. Men det borjar luta i den riktningen...