MATS ODELL I FRONTALANGREPP MOT DEN FRIA SEKTORN

Vikariens regering fortsatter sina angrepp pa den fria ekonomin. Idag ar det finansmarknadsminister Mats Odell som...

...är häpen över att bankerna fortfarande betalar ut bonusar.

Aven om bankerna var osnygga nog att be den offentliga makten om pengar nar man gjorde forluster, var det annu mer osnyggt av den offentliga makten att bevilja pengarna. Odell lagger sig i bonuscheckarna darfor att han, som bankernas raddare i noden, anser sig ha ratt att diktera alla bankernas affarer. Nu beter sig inte privata sponsorer av forlustbringande foretag pa det sattet; att Odell gor det beror helt och hallet pa att han kan anvanda bankerna i politiska syften.

Fast heltidsanstallda inom bankvasendet har, liksom alla andra i motsvarande situation, anstallningsavtal som bl.a. reglerar hur arbetsgivaren ska kompensera medarbetaren for medarbetarens arbete. Ett sadant kontrakt gar man inte ifran hursomhelst. Om Odell vill veta mer om vad som hander om en arbetsgivare plotsligt river upp ett anstallningskontrakt utan att sparka medarbetaren kan han ju alltid fraga fackforeningsminister LO Littorin.

Vid en presskonferens i dag blev han utfrågad om det nya bonusregnet på de stora bankerna. – Vi måste få ett slut på det här premierandet av risktagande, säger han.

For det forsta ar inte bonusutbetalningarna premiering av "risktagande". Det ar arbetsgivarens satt att ge medarbetaren del av vinsten som medarbetaren har hjalpt till att jobba ihop.

For det andra innebar all privat ekonomisk aktivitet risktagande. Kanske Mats Odell aldrig har tagit ett billan eller villalan i sina dagar, men de flesta vanliga svenskar har gjort det. Den sekund du satter din namnteckning pa ett lanekontrakt tar du en risk. Ju langre lanet loper, desto storre ar risken. Ett billan ar alltid mer riskfyllt an ett villalan av den enkla anledningen att bilar tenderar att falla i varde fran forsta stund medan villor stiger i varde.

Om Odell vill fa slut pa "risktagandet" bor han saledes forbjuda banker att lana ut pengar till folk som vill kopa bil. Han bor i princip forbjuda all laneverksamhet dar inte bankkunden kan stalla 100 procents garanti for lanet i samma stund som han underskriver lanet.

Dessutom bor Odell forbjuda utlaning till foretag som vill investera i sin verksamhet. Vem vet om ett foretag finns kvar om fem ar? Nar ett foretag vill bygga ut sin produktionskapacitet, och nar foretaget externfinansierar investeringen, har det i princip aldrig kundkontrakt nog att betala investeringen. Man forvantar sig att man ska oka forsaljningen pa nya marknader, till nya kunder, med den nya produktionskapaciteten. Det har ar ett signifikant risktagande som Odell givetvis borde forbjuda.

Eftersom Odell ar irriterad over att privata foretag tar risker efter att ha fatt skattepengar borde Odell givetvis vara extra bekymrad nar det handlar om den offentliga maktens egna risktagande. Varje gang den offentliga makten bygger en jarnvag tar man risken att den samhallsekonomiska avkastningen inte ska bli stark nog att generera tillrackligt med skatteinkomster for att den offentliga makten ska fa tillbaks sina investerade pengar.

Fast det ar klart, nar det handlar om Odells egna domaner - den offentliga makten - ska ju ingen lagga sig i vilket risktagande han gor. Det ar ju trots allt hans pengar han tar risker med. Pengar som skattebetalarna mer an garna ger bort till honom. Ju.

Under G20-mötet i Pittsburgh förra veckan var en av punkterna på agendan att komma överens om ett sätt att få stopp på alla bonussystem som uppmuntrar ett risktagande hos bankernas anställda. Samtliga länder var överens om att det måste bli ett slut på bonusregnen, och Sverige som ordförandeland i EU kommer att driva frågan.

Det ska bli mycket intressant att se vad slags finansiellt system dessa regleringar genererar. Om bankanstallda inte har nagra som helst incitament att utveckla verksamheten och hjalpa sin arbetsgivare att tjana pengar blir det heller inte sarskilt manga lan till privatpersoner eller foretag. Pa foretagssidan kommer detta att cementera en foraldrad foretagsstruktur dar storforetagen dominerar annu starkare - de har internfinansieringskapacitet - och sma foretag far annu storre problem att vaxa eller ens etablera sig.

Pa hushallssidan blir konsekvenserna om mojligt annu storre. Idag finns det laneformer som gor att aven folk med mindre perfekt kredithistoria kan starta om pa nytt. Nar bankerna i princip forbjuds att ta risker kommer enbart hushall med mer an perfekt kredit att fa lana pengar - dvs hushall som har pengar nog att kunna kopa hus, bil och sommarstuga kontant. Alla andra far vackert finna sig i att hyra och aka tag till Nattavaara dar de kan taltsemestra en vecka.

Effekterna av detta kommer naturligtvis att bli mycket omfattande i en ekonomi som den svenska, dar farre an halften av hushallen har nagra ekonomiska marginaler att spara ihop till exempelvis en bil med. Om Odell far som han vill kommer Sverige kort sagt att ta annu ett kliv ner i den industriella fattigdomen.

Men de svenska bankerna verkar inte ha tagit till sig av kritiken. – Det är oacceptabelt att bankerna går tillbaka till någon slags ”business as usual” trots att finanskrisen är långt ifrån över. Vi kan inte gå tillbaka till den bonusfest vi sett tidigare. Alla banker borde se över sina bonusar för att se att de verkligen är motiverade, sade Mats Odell på presskonferensen.

Kanske Odell kan tanka sig att betala bankernas advokatkostnader nar de blir stamda pa miljardbelopp av anstallda med ratt till bonus i anstallningskontrakten?

Bankernas agerande går "stick i stäv" med det som G20-länderna kom överens om på toppmötet i helgen. Därför riktar Odell nu kritik mot de svenska bankerna. – Jag kan inte analysera varje banks agerande, men jag utgår ifrån att alla berörda går igenom vad reglerna säger enligt överenskommelsen i Pittsburgh. Vi vill inte förbjuda bonusar helt, men vi måste få ett slut på det här premierandet av risktagande, säger han.

Det har ar remarkabelt. Odell havdar alltsa att nagra ord pa en bit papper, underskrivna av tjugo stats-/regeringschefer, skulle ha status av forpliktande lag i Sverige. Aven om Vikarien och andra svenska politiker garna skulle vilja slippa omvagen genom Riksdagen, ar det fortfarande Riksdagen som ar Sveriges lagstiftande myndighet.

Men aven om Riksdagen antar nagon sorts G-20-resolution som gallande lag innebar det inte att lagen ar forenlig med den svenska regeringsformen. Riksdagen far namligen inte stifta vilka lagar som helst, oavsett vad Odell tycker och vill.

Odells angrepp pa bankernas bonusar ar en grov och farlig missuppfattning om vad en bonus ar (kanske Odell aldrig har varit verksam inom det privata naringslivet?). Dessutom ar det ett angrepp pa allt vad privat naringslivsverksamhet ar - sjalva hjartat i en fri ekonomi. Men inte nog med det: han ger sken av att hans egen bransch - den offentliga makten - pa nagot satt ar upphojd over all sorts risktagande. Sa ar det sjalvfallet inte. Varje manskligt beslut innefattar risktagande; ju storre resurser man satter pa spel i beslutet, desto storre blir risktagandet. Den offentliga makten ar expert pa att satta stora pengar pa spel genom att bygga vagar, jarnvagar, sjukhus, flygplatser... for att inte tala om risktagandet som ligger i att staten har tagit pa sig ansvaret for alla svenskars inkomstforsakringar.

Om Odell verkligen vill fa slut pa risktagande borde han borja med att stanga Forsakringskassan.