HELIKOPTER-BEN OCH DEN EKONOMISKA KRISEN

Den ekonomiska kris som stora delar av varldsekonomin genomlidit de senaste 18-24 manaderna hade sin upprinnelse, men langt ifran enda orsak, i en overhettning inom det finansiella systemet. I den amerikanska ekonomin bidrog en overaktiv federal regering till krisen genom att medelst alldeles for langtgaende regleringar overhetta bostadsmarknaden; for Europas och framfor allt Sveriges rakning var den privata sektorn alldeles for svag for att kunna halla ekonomierna igang nar exportsektorerna mattades av. Denna exportfixering var i sin tur resultatet av en overdimensionerad offentlig makt, vars narvaro i ekonomin lagt en vat filt over privat ekonomisk aktivitet.

Denna forhallandevis komplexa orsaksbild har naturligtvis blivit djupt forenklad i media. Ett exempel ar DN:s ledarskribent Peter Wolodarski, som idag hyllar ordforanden for Federal Reserve, Ben Bernanke, som hjalten som raddade varldsekonomin fran kollaps.

Det var helt rätt av Time magazine att utse den amerikanske centralbankschefen Ben Bernanke till årets person. Utan hans resoluta ingripande under finanskrisen hade 2009 kunnat gå till historien som något mycket värre än ett ekonomiskt eländesår.

Ben Bernanke har bedrivit den mest expansiva penningpolitiken i amerikansk historia. Han har oversvammat det internationella finansiella systemet med amerikanska dollar till den punkt dar kineserna exempelvis inte vill kopa fler U.S. Treasury Bonds darfor att de inte litar pa stabiliteten i den amerikanska valutan. US Treasury, dvs det federala finansdepartementet, har blivit tvunget att korta omsattningstiden pa statsobligationerna till sex manader (!) for att motivera kineserna att fortsatta kopa dem.

Det har ar naturligtvis en kombination av en ansvarslos finanspolitik och en hansynslos penningpolitik, men penningpolitiken ar den som odelagt sjalva ramverket for den amerikanska statsobligationen. Explosionen i penningutbudet under 2007-08 flyttade den amerikanska ekonomin fran en vanlig men djup lagkonjunktur in i den s.k. likviditetsfallan. Denna finns, trots att moderna makroekonomiska larobocker forsoker bortse fran den. Japans ekonomi satt fast i en likviditetsfalla i manga ar under 90-talet; bankerna forsokte i princip muta folk att inte satta in mer pengar pa sina sparkonton... Vi ar inte riktigt dar annu med den amerikanska ekonomin, men problemet idag ar inte bristen pa likviditet, utan efterfragan pa likviditeten. Den efterfragan i sin tur regleras av aktiviteten i den reala sektorn i ekonomin.

Kort sagt: nar en ekonomi hamnar i likviditetsfallan spelar det ingen roll att rantorna ar mer eller mindre noll. Ingen tors lana och ingen vill lana ut.

Det har ar helikopter-Bens fortjanst.

Efter Lehman Brothers kollaps förra hösten var världsekonomin på väg ner i ett svart hål. Banksystemet skakade och paniken bredde ut sig. Det blåste iskalla vindar som förde tankarna till 1930-talet. Ben Bernanke, som forskat om den stora depressionen, såg till att snabbt inrikta alla ansträngningar på att förhindra en upprepning av historien. Den amerikanska centralbanken pumpade in massiva belopp i landets ekonomi. Räntan sänktes till noll. Pengar lånades ut till banker, försäkringsbolag och finansinstitut som höll på att gå omkull. Allt handlade om att ge liv åt de uttorkade kreditmarknaderna som vi alla är så beroende av.

Till att borja med var kreditmarknaderna aldrig uttorkade. Det gar inte att "torka ut" kredit i en modern monetar ekonomi. Kredit, liksom pengar, skapas de facto av det privata banksystemet; centralbanken reglerar enbart basen i penning- och kreditutbudet. Bernankes forskningsinsatser omkring The Great Depression inskranker sig till penningpolitiken. Daremot har han bedrivit betydligt mer intressant forskning omkring transmissionsmekanismerna mellan real och montetar sektor i ekonomin, dvs hur penningutbud och, exempelvis, industriinvesteringar och -produktion interagerar. Dar har hans forskning handlat om hur kreditutbud fungerar som en forlangning pa penningutbudet och de eventuella instabilitetsproblem som foljder av detta.

En av slutsatserna i det utbyte som forekommit bland akademiska ekonomer i den har fragan ar att transmissionsmekanismerna mellan monetar och real sektor odelagges av massiva floder av penningutbud. Bernanke har i den akademiska litteraturen varit helt enig i det har problemet. Nar han i stallet satter sig som centralbankschef bedriver han en penningpolitik som gar stick i stav mot hans egen forskning.

Den federala regeringen har hittills stangt ett hundratal sma banker har i USA pa grund av att dessa inte anses klara ett s.k. stress test. Detta test gar ut pa att se om bankerna klarar att overleva kraftig finansiell instabilitet. Detta test, som i sig sjalv ar ett djupt och skadligt ingrepp i den privata sektorn, kommer i forlangningen av att man raddat stora banker som visat sig inte alls klara en vag av finansiell instabilitet. Bernankes penningpolitiska helikopter hjalpte till att dolja att banker som Lehman Brothers inte klarade av att hantera en instabilitetsvag. I stallet for att lata dessa privata institutioner acceptera full risk for sitt eget handlande har Bernanke overtagit riskhanteringen for banksystemet i allmanhet och de stora bankerna i synnerhet (eftersom man samtidigt, som sagt, stanger mindre banker). Detta har transformerat finansiellt risktagande fran att vara mikroekonomiskt - knutet till den enskilda firman och dess dagliga aktiviteter - till att bli helt och hallet en makroekonomisk fraga. Detta betyder saledes att enskilda aktorer inom det finansiella systemet inte langre behover bekymra sig for sitt eget risktagande; man har alltid centralbanken som riskabsorberande skyddsangel bakom sig.

I och med att detta de facto bara galler stora banker har Bernanke ocksa bidragit till att oka riskkoncentrationen inom det finansiella systemet. Nar den federala regeringen gor livet surare for sma banker men raddar stora sager man i praktiken att det ar bra med koncentration av inlaning och langivning till stora finansiella enheter. Men det var just detta som ansags vara ett av problemen med det finansiella systemet i The Great Depression: en av foljderna av den stora depressionen var lagstiftning som kraftigt reglerade bankernas mojlighet att etablera sig i flera delstater. De multi-state banker som finns har i USA har tvingats bygga sin struktur pa en serie dottebolag, ett for varje delstat, vilka inte ar knutna till varandra annat an genom en gemensam agare. Over tiden uppluckrades den har regleringen, och nu har helikopter-Ben de facto odelagt den helt och hallet genom en penningpolitik som gynnar stora banker och missgynnar sma.

Den federala regeringen ar sjalvklart djupt medskyldig harvidlag. Den har skovlat ut statsobligationer i det finansiella systemet i sadan omfattning att det i princip satt stopp for all annan sorts utlaning. Banker runtom i landet valjer att investera i Treasury Bonds i stallet for att lana ut till allmanheten. Treasury Bonds anses fortfarande vara nastan lika sakra som schweiziska statsobligationer medan utlaning till allmanheten ar ett mer riskfyllt foretag an pa mycket lange, med tanke pa den for amerikanska forhallanden hoga arbetslosheten.

Sa bankerna anvander alltsa pengar de far fran helikoper-Ben till att kopa statsobligationer utskrivna av president Obama. Pa det har sattet lanar i praktiken presidenten pengar fran centralbanken och anvander banksystemet som mellanhand. Sa lange Bernankes penningskovel fortsatter arbeta kommer den har cirkusen att fortsatta. Lyckligtvis har Federal Reserve de senaste sex manaderna kraftigt dragit ner pa arbetstempot i penningtryckeriet, men de kan fortfarande inte gora ett skapandes vitten at de pengar de redan tryckt.

Detta innebar att trillioner av dollar nu ligger och skvalpar i det internationella finansiella systemet. Dessa ofantliga mangder likviditet fran en ekonomi som har stabiliserat sig men inte visar nagra egentliga tecken pa att lyfta, trycker ner vardet pa samma likviditet och kommer att fortsatta att gora sa en lang tid framover. For att ta ekonomin ur likviditetsfallan skulle Bernanke behova aka runt varlden och dammsuga upp likviditet - problemet ar att Federal Reserve saknar utlandsk valuta i mangder nog att gora detta. Mojligen skulle man kunna latta pa guldreserven, men det skulle formodligen skapa sadan panik i tilltron till dollarn att det helt enkelt inte ar vart risken, jamfort med att lata likviditetsskvalpet fortsatta.

Om helikopter-Ben kan stanga penningtryckeriet ett tag skulle den inhemska amerikanska ekonomin kunna borja aterhamta sig. Idag ar manga inom banksystemet namligen oroade for den uppenbara foljdeffekten av kraftigt okat penningutbud: inflation. Att trycka pengar i sig skapar inte inflation; det ar forst nar likviditeten finansierar real ekonomisk aktivitet som den kan generera inflation. Sa har gar det till: det enorma penningutbudet hamnar i banksystemet, som i sin tur - nar man anser att kreditriskerna ar sma nog - omsatter utbudet till lan till allmanheten. Det har gor krediter forhallandevis billiga vilket leder till en snabb acceleration i utlaningen. Den reala sektorns aktivitet okar kraftigt. Men utbudet pa produktionsfaktorer, dvs arbete, produktionskapital och ravaror, stiger inte alls i samma takt, aven om det rader hog arbetsloshet. Speciellt om en lagkonjunktur varat forhallandevis lang tid ar arbetskraftsforsorjningen ett stort problem. (Diskrepansen mellan arbetskraftens kompetensutbud och arbetsmarknadens kompetensefterfragan okar med arbetsloshetens langd - nagot arbetsmarknadspolitiska atgarder inte visat sig kunna motverka.) Pa grund av flaskhalsar pa utbudssidan stiger producentprisindex tidigt i den ekonomiska uppgangen.

Om detta paras med en snabb okning i bankernas utlaning till hushallen far vi en snabb, kreditdriven konsumtionsuppgang ovanpa detta. Darmed far vi en oberoende stigning i konsumentprisindex, vilket skapar "dubbeltryck" uppat pa prisnivan i ekonomin.

Det har ar den situation helikopter-Ben nu maste forbereda sig pa. Hans kraftiga, nastan paniska omlaggning av penningpolitiken under 2009 visar att han ar genuint orolig for vad som komma skall nar ekonomin sakta borjar lyfta igen. En faktor som lindrar risken for inflation ar president Obamas planer pa kraftiga skattehojningar, bl.a. som en del av "sjukvardsreformen". Detta kommer utan tvekan att forsena den reala ekonomins aterhamtning och saledes lindra inflationsproblemet.

Samtidigt innebar Bernankes mer aterhallsamma penningpolitik att, atminstone om nagot halvar, det kommer att bli annu svarare for Obama att finansiera sitt rekordstora budgetunderskott. Det internationella finanssystemet ar redan sa fullproppat med amerikanska statsobligationer att det inte klarar att ta emot mer, nagot den kinesiska centralbanken helt riktigt papekat. Nar han inte kan lana indirekt eller direkt fran Federal Reserve maste han borja gora nagot drastiskt. Eftersom han inte vill gora ett skapandes vitten at utbudssidan av budgeten finns den uppenbara risken att han forsoker genomdriva annu fler skattehojningar an de som redan aviserats. Detta kommer i sin tur att leda till en "double dip" i lagkonjunkturen, denna gang dock utan att helikopter-Ben kommer att radda Obama.

Bernanke har hanterat den ekonomiska krisen ansvarslost. Han har odelagt risktagandet, bidragit till en centralisering av bankverksamheten i den amerikanska ekonomin och lagt grunden for en monetart driven infation under 2010. Nar han tilltradde var vi manga som trodde att han skulle agera i enlighet med sin egen forskning och sina egna larobocker - ingenting visade sig vara mer felaktigt.

Det hade varit langt battre om den federala regeringen latit bankerna kollapsa och levererat pa sina garantier till insattarna i bankerna upp till $200,000 per konto. Detta skulle ha lart allmanheten saval som bankirerna har i landet att inte leka med elden. Det hade aterupprattat ett marknadsbaserat risktagande och ett av den federala regeringen oberoende finansiellt system.

Peter Wolodarskis beundran for helikopter-Ben ar saledes ogrundad.