OMFORDELNINGENS ANATOMI

Den svenska valfardsstaten bestar av tva delar: den tjansteproducerande och den formansproducerande. Tillsammans utgor dessa tva delar drygt halva den svenska ekonomin.

Tjansteproduktionen utgor en mindre del av valfardsstaten - den dominerande delen ar den som producerar (tillhandahaller) formaner. Denna sektor lagger beslag pa ungefar en tredjedel av Sveriges BNP - den tjansteproducerande delen lagger beslag pa uppemot en femtedel - och ar den mest uppenbart omfordelande verksamheten inom den offentliga maktens domaner.

For den som vill vinna insikt om hur man kan reformera bort den svenska valfardsstaten ar det viktigt att ha en klar bild av valfardsstatens anatomi. Lat oss saledes ga igenom Statistiska Centralbyrans statistik for "det sociala skyddet" i Sverige, och aven gora en kort jamforelse med andra lander i Europa.

De sociala formanerna i Sverige delas in i tva huvudkategorier: ekonomiskt behovsprovade och icke-ekonomiskt behovsprovade. Balansen mellan dessa ar viktig for forstaelsen av vilken sorts valfardsstat Sverige har. Om en majoritet av formanerna ar ekonomiskt behovsprovade ar valfardsstaten i huvudsak passiv: den fungerar huvudsakligen som en sista utvag for medborgarna nar dessa inte har nagra andra forsorjningsalternativ. Om valfardsstaten lagger huvudvikten pa icke-ekonomiskt behovsprovade formaner ar den aktiv: den ar mer fokuserad pa permanent omfordelning av medborgarnas inkomster an pa att fungera som ett skyddsnat.

Av de 889 miljarder kronor som den svenska offentliga makten betalade ut i sociala formaner 2007 var 865 miljarder, eller 95 procent, icke-ekonomiskt behovsprovade. Det har placerar den svenska valfardsstaten i frontlinjen bland aktivt inkomst-omfordelande valfardsstater i varlden. Sverige har, kort sagt, en av de absolut mest socialistiska offentliga sektorerna vaster om Berlinmuren. (Den offentliga tjansteproduktionen ar nastan per definition icke-ekonomiskt behovsprovad.)

Landstingen star for den storsta gruppen av formaner. Av landstingens 223 miljarder kronor i utgifter ar 2007 raknades 191 miljarder som "formaner". Det ar intressant att notera att nastan all sjukvard klassificeras som "formaner" medan en annan, likaledes offentligt producerad tjanst - grund- och gymnaiseskoleutbildning - inte raknas som formansproduktion hos kommunerna.

Just kommunerna star for den tredje storsta formansgruppen med 170 miljarder kronor (inkomstpensionsfonden ar nummer tva pa listan med 187 miljarder). Tillsammans utgor de tre storsta grupperna 57 procent av alla formaner.

En annan viktig, generell observation rorande den offentliga maktens formansproduktion ar att den kan generera overskott. Medan formanerna som landsting och kommuner producerar definitionsmassigt ar balanserade mellan inkomster och utgifter gick de statliga formanerna med 139 miljarder kronor i overskott ar 2007. Det motsvarar 19 procent av de intakter staten hade for att finansiera samma formaner. Saledes overbeskattar staten invanarna med nitton kopek for varje rubel man tar in i formansfinansierande skatter.

Den har overbeskattningen ar hogre an genomsnittet for de de senaste 15 aren for vilka statistik foreligger (1993-2007). Konventionsargumentet for overbeskattning inom valfardsstatens domaner ar att den offentliga makten saledes "samlar i ladorna" for bistrare ekonomiska tider. Men det argumentet haller inte nar det galler de statliga formanerna. Den studerade 15-arsperioden tacker andra halvan av 90-talskrisen och millennium-recessionen. Det enda ar overbeskattningen faller under 9.5 procent ar 1999 da den nar ner till 6.2 procent. Genomsnittet for de atta aren efter '99 ar 13.5 procents overbeskattning.

Sedan 1993 har svenska folket saledes betalat in totalt 1 118 miljarder kronor mer till staten for valfardsformaner, an man fatt tillbaks. Eftersom overskottet bestar i (for svenska forhallanden) goda tider saval som daliga kan man bara dra en slutsats, namligen att staten anvander formanssystemet som en mjolkko for generella skatteinkomster.

Med tanke pa att staten har ett permanent overskottsmal for sin budget betyder det har att svenska folket inte heller far tillbaks formansskatterna ens indirekt. Overskottet gar i princip rakt in pa statens eget sparkonto.

Vad ar det da for formaner som svenska folket overbeskattas for? De fem storsta overskotten finns inom foljande omraden:

Passiva arbetsloshetsatgarder: 47 procents overskott
Aktiva arbetsloshetsatgarder: 39 procent
Avtalspensioner: 39 procent
Arbetsskadefond: 27 procent
Inkomstersattning vid sjukdom/"Sjukforsakring": 24 procent

Premiepensionsfonden har ett 94-procentigt overskott, men pa grund av dess tekniska sarstallning ar det rimligt att bortse fran den i den har jamforelsen.

De har overskottssiffrorna varierar naturligtvis fran ar till ar, men overskottet i samtliga statliga formanssystem ligger alltsa i genomsnitt pa 12 procent av statens totala formansriktade intakter for perioden 1993-2007. Aterigen: inte nagot ar under den 15-arsperioden kommer staten ens i narheten av ett underskott for sina formanssystem.

Om vi ersatter dessa formanssystem med privata inkomstforsakringar och privat sparande skulle svenska folket saledes kunna fa ut lika mycket i formaner som man far idag, men behalla - aterigen enligt 2007 ars siffror - 139 miljarder kronor i sina egna fickor. Finansieringen av formanssystemen sker i huvudsak genom statliga arbetsgivaravgifter/sociala avgifter. Om medborgaren saledes far behalla dessa och bygga en egen ekonomisk buffert kan medborgaren i fraga klara sig mycket val pa egen hand, och alltsa bygga minst samma ekonomiska trygghet med mindre pengar.

Om vi aterfor 139 miljarder kronor till hushallen for ar 2007 motsvarar det nastan tio procent av deras konsumtionsutgifter. Sett fran den sidan kunde hushallen saledes behalla samma levnadsstandard, spara lika mycket pengar for sin egen inkomsttrygghet och dessutom valja om man ville oka sin konsumtion med tio procent eller oka sitt sparande for den egna inkomsttryggheten med 19 procent - eller vilken som helst kombination daremellan.

Det faktum att 95 procent av den offentliga maktens sociala formaner ar icke-ekonomiskt behovsprovade utgor ett oerhort starkt argument for att privatisera dessa. Fran en libertariansk synvinkel ska den offentliga makten inte syssla med nagon som helst formansproduktion - den ska enbart forsvara individens ratt till liv, frihet och sjalvforverkligande. Men ett gott steg pa vagen i den riktningen ar att den offentliga makten avvecklar sina icke-ekonomiskt behovsprovade formaner och later medborgarna fa bygga sin egen ekonomiska buffert. Som nyligen visades pa Hayek-Institutet Sverige innebar den har privatiseringslosningen att aven de som befinner sig allra langst ner pa inkomststegen kan bygga sig en signifikant buffert for inkomstbortfall.

Nar detta ar gjort kan vi diskutera hur vi avvecklar de aterstaende fem procenten som ar ekonomiskt behovsprovade.