Aven om det har i manga avseenden ar ett bokforingsmassigt fenomen ska man inte bortse ifran att det finns en reell makroekonomisk bakgrund till det har. Den norska ekonomin fungerar helt enkelt battre an den svenska, trots att den ocksa ar nedtyngd av hoga skatter och en stor valfardsstat. Det finns grader aven i socialismen...
Men delvis beror som sagt den norska ekonomins overhoghet over den svenska pa vilka glasogon man har pa sig nar man studerar de tva ekonomierna. Om vi vaxlar over den svenska BNP for 2008 i norska kronor blir den 2.5 procent storre an den norska BNP for samma ar. Beroende pa vilken vaxelkurs vi anvander - exempelvis genomsnittlig vaxelkurs for aret 2008 eller vaxelkursen 31 december 2008 - varierar skillnaden marginellt. Klart ar dock att raknat i lopande priser ar den norska ekonomin i praktiken lika stor som den svenska.
Fragan vad det har beror pa besvarar manga reflexmassigt med "oljan". Men den forklaringen haltar, speciellt som Danmark ocksa har stora oljetillgangar och dess ekonomi, raknat i svenska kronor, "bara" ar 73 procent av den svenska BNP. (Med tanke pa befolkningsskillnaden betyder det fortfarande att Danmark har en hogre BNP/capita, men det ar en annan historia.) Den norska ekonomin har saledes ytterligare nagon egenskap som gor den speciellt framgangsrik.
En analys av nationalrakenskapsstatistik fran OECD (matt i nationella valutor, konstanta priser, med gemensamt OECD-basar for prisindex) ger oss en indikation av vad norrmannen gor som svenskarna inte gor. Lat oss forst titta pa tillvaxtsiffrorna. Under de senaste fema ren, 2004-2008, vaxte den norska ekonomin med i genomsnitt 2.83 procent i fasta priser. Den svenska ekonomin vaxte i princip lika fort, 2.80 procent.
Ytligt sett ser det alltsa ut som om de tva ekonomierna ar jambordiga; en narmare titt pa tillvaxtsiffrorna ger en annan bild. (Vi ska dock notera att vi alltsa har en for nationalekonomiska forhallanden mycket kort tidsserie att jobba med. Orsaken ar att OECD inte erbjuder langre tidsserier utan avgift.) Den norska BNP-tillvaxten varierar mellan 3.86 procent som hogst (2004) och 2.13 procent som lagst (2008). Den svenska tillvaxten varierar mellan 4.25 procent (2006) och -0.22 procent (2008).
Den norska tillvaxten ar mer stabil vilket, om detta ar ett bestaende monster, genererar hogre tillvaxt over tiden. Nar marknaderna i en ekonomi vaxer stabilt over tiden vagar foretag gora mer langsiktiga investeringar i att producera for dem. Pa motsvarande satt vagar konsumenterna oka sin langsiktiga konsumtion. Det har avspeglar sig exempelvis pa bilmarknaden, dar svensk bilforsaljning under gott och val tva decennier varit sa lag att Sverige idag har en av Europas aldsta bilparker. Langsiktigt stabil ekonomisk aktivitet ger alltsa hogre tillvaxt over tiden.
En langre tidsserie an den OECD:s offentliga databas erbjuder bor alltsa ge oss en forklaring till att den norska ekonomin vuxit ikapp den svenska: stabil tillvaxt ar pa sikt hogre tillvaxt.
Varifran kommer da den relativa stabiliteten i den norska ekonomin? Omedelbart kan vi notera att om den norska ekonomins framgang enbart var resultatet av dess oljeexport skulle tillvaxten vara synnerligen instabil och saledes over tiden forhallandevis lag. Det finns manga lander i varlden som exporterar stora mangder olja och som forblir i princip lika fattiga fran ar till ar. Mexico och Venezuela ar tva bra exempel, men aven jamforelsen med Danmark ar relevant. Stabil tillvaxt kommer saledes inte fran oljeberoende. Den norska ekonomin ar alltsa forhallandevis diversifierad:
Figur 1
Ett bra satt att mata stabiliteten i en ekonomi ar att titta pa var ekonomins mervarde produceras. I Norge kommer enbart 11.4 procent av detta fran tillverkningsindustrin. Energisektorn - det vill saga i praktiken oljeindustrin - star for 21.5 procent av ekonomins mervarde. Men tre andra sektorer ar i praktiken jambordiga med oljeindustrin: detaljhandeln (23.2 procent), ovrig tjansteproduktion (20 procent) samt finansiella tjanster (19.1 procent) .
Den norska ekonomin ar saledes pa intet satt dominerad av oljeindustrin. Tvartom: som motsvarande svenska data visar ar det norska beroendet av oljeindustrin mindre an Sveriges beroende av tillverkningsindustrin.
Figur 2
Den svenska ekonomins mervarde kommer alltsa fran: finansiella tjanster (25.4 procent), tillverkningsindustrin (24.1 procent), ovrig tjansteproduktion (22.1 procent) samt detaljhandel (20 procent).
Den norska ekonomins relativa oberoende av oljeindustrin framtrader ytterligare nar vi tittar pa ekonomin efterfragesida. Om oljan var den alltigenom drivande kraften i norsk ekonomi skulle Norge ocksa vara exceptionellt beroende av exporten for sin tillvaxt. Men som figur 3 visar ar Sverige faktiskt mer beroende av export an vad Norge ar.
Figur 3: Bruttoexportens andel av BNP
Under de senaste fem aren har alltsa bruttoexportens andel av BNP i Sverige vuxit fran 46.9 procent till 56.7 procent (aterigen raknat i fasta priser - i lopande priser blir bilden annu varre). I Norge faller bruttoexportens andel daremot fran 46.2 procent till 42.7 procent. Dessutom ar det norska bytesbalansoverskottet, som andel av BNP, endast 60 procent av vad det svenska ar.
Den norska ekonomins framgang ar med andra ord i stora delar en inhemsk bedrift. Ytterligare en indikation pa detta ar privatkonsumtionens utveckling: medan privatkonsumtionens betydelse minskar i svensk ekonomi (47.6 procent ar 2008) okar den i Norge (48.1 procent ar 2008). Detta bidrar till stabiliteten i den norska ekonomin: privatkonsumtionen ar en av de mest stabila ekonomiska variabler som finns att mata.
Det ar nu forvisso inte sarskilt svart att kora om en sa illa skott ekonomi som den svenska, men norrmannen ska icke desto mindre ha en eloge for bedriften. Nu ar fragan bara hur lang tid det kommer att ta innan danskar och finnar gor detsamma. Islanningarna lar nog behova lite mer tid...
No comments:
Post a Comment