"NOBELPRISET" I EKONOMI OCH DEN FRIA MARKNADEN

Jag har vid flera tillfallen papekat att det s.k. Nobelpriset i ekonomisk vetenskap i princip ar meningslost. Ekonomisk vetenskap ar namligen i grunden etik. Om man kunde tavla i etik hade de gamla grekerna gjort etik till en olympisk gren. Jag har saledes inte for avsikt att diskutera "Nobelpriset" i nationalekonomi i nagon djupare mening. En betydligt mer brannande fraga ar den om hur olika ekonomiska system faktiskt fungerar, om vilket jag kommer att skriva en artikel inom kort.

Dock vill jag kort namna att en av arets pristagare, Elinor Ostrom, fatt sitt pris for forskning som fordjupar insikten i den institutionella dimensionen av nationalekonomin. Det har ar ett brott med en lang serie priser till tekniskt inriktade nationalekonomer. (Man belonar sallan grundforskning i Ekonomipriskommitten.) Ostroms forskning - som pa grund av hennes bakgrund som statsvetare inte ar av det traditionella nationalekonomiska snittet - fokuserar pa hur olika organisationsformer (ekonomiska produktionsstrukturer) klarar sig i konkurrens med varandra. Hennes intresse har bl.a. varit inriktat pa fragan hur produktionskooperativ klarar sig jamfort med traditionella foretagsstrukturer. Den brannande fragan i hennes forskning har varit forvaltningen av produktionskooperativens kapital (och da talar vi inte framst om det finansiella kapitalet). Utifran hypotesen att ett medlemmarna i ett kooperativ, eller annan icke-aktiebaserad kollektiv agandestruktur, ar mindre nogsamma med den langsiktiga forvaltningen av kapitalet har hon funnit att kapitalforvaltningen (dvs hushallningen och underhallet av produktionsresurser) ar lika stark inom alternativa produktionsformer som under de traditionella.

Vissa tomtar i blogosfaren tar det har till intakt for att "marknadsliberalismen" nu motbevisats vetenskapligt. Jag hade inte tankt referera Pastor Svensson i det har sammanhanget, men eftersom han sa innerligt ber mig gora det kan jag naturligtvis inte lata bli. Pastorn ar namligen mycket fafang: han studerar citat-ratings och annan statistik for sin blogg som borsmaklare studerar aktieindex. (Fafanga ar ymnigt forekommande bland socialister.) Om jag citerar honom aker hans ratings upp och han far den dar tjusande kanslan av att finnas till.

Pastorn vill garna att jag pa ett eller annat vis ska motsaga hans tes om Ostrom och "marknadsliberalismen". Sa for att gora Pastorn glad kan jag notera att Pastorns egen ideologi inte har nagonting med Ostroms forskning att gora. Pastorn hyser namligen en mycket auktoritar ideologi: han har inte minsta respekt for sadana trivialiteter som egendomsratt eller politisk pluralism. Staten, anser han, ska genast konfiskera alla foretag med fler an 100 anstallda. Han vill det av "rattvise"-orsaker, helt enkelt (aven om han aldrig forklarat hur Bempa i Bollnas far det battre darfor att den svenska staten ager Volvo Personvagnar) och hoppas givetvis att nagon forskare, nagonstans i var galax, ska prestera bevis for att statligt drivna foretag skapar minst lika mycket valstand som privat drivna foretag.

Ett sekel av erfarenheter fran jordens alla kontinenter racker inte for Pastorn. Eftersom dessa erfarenheter bevisar att staten ar en formidabelt usel foretagare vill Pastorn inte acceptera bevisen. I stallet hoppas han att Elinor Ostrom (som han inte har last) ska prestera de bevis han sa lange letat efter.

Jag ar ledsen att gora Pastor Svensson besviken. Allt Elinor Ostrom bevisat ar att det inom vissa branscher, framfor allt de som finns i glesbygd och som pa ett eller annat vis arbetar med naturresurser, kan ett icke-traditionellt foretag (sasom ett produktionskooperativ) vara lika duktig pa att tjana pengar pa en viss naturresurs som ett traditionellt foretag. Ty Pastorn vet namligen inte att kooperativ ar medlemsagda foretag - precis som aktiebolag ags av aktieagarna. Skillnaden ar att i kooperativet har alla en aktie, sa att saga.

Just glesbygdsaspekten pa Ostroms forskning undgar manga, vilket forvanar mig nagot. Det finns val fungerande kooperativ i den svenska glesbygden ocksa. Kooperativ ar precis lika mycket en del av en fri ekonomi som enskilda firmor, ekonomiska foreningar, begransade partnerships och aktiebolag. Det har ofta visat sig att i glesbygder, dar marknaden for en viss produkt ar for liten for att generera fri konkurrens, kan kooperativet tjana som en approximation av den fria marknaden: man garanterar alla som vill ett delagarskap och alla som inte vill vara med staller sig utanfor.

Att olika associationsformer konkurrerar med varandra ar ingen nyhet, vilket Pastor Svensson hade vetat om han bemodat sig att lasa pa amnet. Att de forvaltar sitt kapital ar heller ingen nyhet. Det gor alla som ager nagot av minsta varde.

Daremot forvaltas inte kapital lika bra om det ags av den offentliga makten. Antalet skolbrander i Sverige torde utgora tillrackligt bevis for detta. Och Elinor Ostrom har som sagt inte bevisat att foretag i Nordkorea forvaltar sitt kapital lika bra som foretag har i USA. Det ar ett sarskilt viktigt papekande eftersom Pastor Svensson faktiskt onskar nordkoreanisera det svenska naringslivet.

Slutsatsen ar saledes att Elinor Ostrom faktiskt bevisar att en fri ekonomi fungerar battre an en statsstyrd ekonomi, darfor att den tillater folk i varje nisch av ekonomin att skapa de institutionella forutsattningar de behover for att sjalva kunna utfora ett produktivt arbete.