OM SOCIALISMENS NATUR

Ett till synes evigt amne pa det politiska slagfaltet ar fragan om huruvida det ekonomiska systemet skall vara kapitalistiskt eller socialistiskt. Ett kapitalistiskt ekonomiskt system bygger pa principen om ekonomisk frihet; det socialistiska bygger pa principen om social rattvisa. Trots att vi har ett sekel av erfarenheter av det elande socialistiska ekonomiska system staller till med finns det fortfarande forunderligt manga som fortfarande foresprakar fullskalig socialism.

Principen om social rattvisa, som alltsa utgor socialismens karna, ar sjalva roten till det onda socialismen staller till med. Det ar ur den som socialismens ekonomiska skadeverkningar emanerar. Det ar ocksa till foljd av principen om social rattvisa som socialismen skadar manniskor i manga fler avseenden an rent ekonomiskt. Att alla dessa skadeverkningar ar reella borde vara uppenbart idag. Men eftersom det inte ar det kommer jag att agna den har bloggartikeln at just socialismens ekonomiska skadeverkningar.

Innan vi nar dig ska vi borja med en liten logisk kullerbytta i sjalva begreppet "social rattvisa". For att ett samhalle ska vara rattvist - for att social rattvisa ska foreligga snarare an bara individuell rattvisa - maste ett samhalle ocksa kunna vara orattvist. Med andra ord, for att vi ska kunna identifiera P maste vi ocksa kunna identifiera icke-P.

Mot bakgrund av denna logikens absoluta grundtes kan vi saledes dra slutsatsen att socialister kan peka ut social orattvisa for oss. Nar de gjort det blir nasta steg att faststalla hur social orattvisa uppstar. For att ett tillstand av social orattvisa ska kunna uppkomma maste manniskor i allmanhet ha begatt en oratt; om ingen begar en oratt kan inte orattvisa foreligga. Pa motsvarande satt kan ingen social orattvisa foreligga om inte en majoritet av alla manniskor begar en oratt.

For att hitta social orattvisa maste saledes socialister klassificera en majoritet av alla manniskor som orattfardiga i sina handlingar. Men om en majoritet av alla manniskor begar handlingar som enligt socialister ar orattfardiga - ar det da inte rimligare att tanka sig att det ar socialistens definition av orattfardighet (och saledes orattvisa) som ar fel, snarare an majoritetens?

Det ar fullt tankbart, till och med sannolikt. Men majoriteten har aldrig ratt per definition. Det kan ju aven handa att en majoritet begar orattfardiga handlingar. Problemet for socialister ar dock att per deras klassindelning av samhallet ar majoriteten av alla manniskor arbetare. Om saledes majoriteten begar orattfardiga handlingar, ar det arbetarklassen, inte den s.k. kapitalagarklassen, som begar oratt. Darmed maste, enligt logikens lagar, socialister forespraka en social rattvisepolitik som riktar sin udd mot arbetarklassen, inga andra.

Nar vi nu visat att social rattvisa ar ett meningslost begrepp, har vi saledes motbevisat sjalva karnan, sjalva drivkraften, i socialismen. Men detta ar nu inte nagot som nodvandigtvis stoppar en socialist fran att agitera for ett socialistiskt maktovertagande i alla fall. Socialismens praktik innehaller namligen element som lockar till sig obildade intellektuella med storre ambitioner an formagor.

Centralt i socialismens praktik ar namligen att man med vald tar over andra manniskors egendom. Det har skapar oerhorda maktcentra i den offentliga byrakratin. Man ska inte underskatta den lockelse som detta utovar. Ty eftersom socialister rimligen inte kan drivas av sitt formenta patos for social rattvisa (i det social rattvisa som sagt ar ett meningslost begrepp) maste deras motiv for att bygga en enorm offentlig byrakrati - med odemokratiska metoder dessutom - vara av det rent personliga slaget. Detta motiv ar, saledes, stravan efter makt inom ramen for en byrakrati dar ideologisk lojalitet, inte professionell duglighet, raknas forst.

Forstatligande av naringslivet ar, som vi vet, en mycket central komponent i det socialistiska projektet. Pastor Svensson, Sveriges kanske ivrigaste foresprakare for statlig konfiskation, vill exempelvis att staten ska ta over svenska foretag sa fort de nar en storlek av 100 anstallda. Pastorn och andra socialister anser detta vara en sjalvklar komponent i socialismens praktik att den offentliga makten kan ta ifran privatpersoner deras egendom. Exakt vilket motiv socialister har till detta ar svart att utrona - de vagrar namligen diskutera sjalva sakfragan utan forfaller oavkortat till personangrepp pa meningsmostandare. (Pastor Svenssons intellektuella formaga ar sadan att han anser att sakargument ar "hat".) Darfor far vi utga ifran att deras motiv ar rent totalitara: de anser sig ha moralisk ratt att ta ifran andra deras egendom darfor att socialismen ar viktigare an manniskors liv och frihet.

Konsekvenserna for ett samhalle dar den offentliga makten konfiskerar privat egendom blir naturligtvis forodande. Incitamenten for driftiga entreprenorer att starta foretag och skapa jobb minskar drastiskt, om inte upphor helt och hallet. Detta resulterar i ekonomisk och social fattigdom, vilket socialistiska regimer brukar kontra genom att trycka pengar for att betala for sin enorma byrakrati. Darmed odelagger man den egna valutan och tvingas till valutaisolering, vilket stryper handeln med utlandet. Fattigdomen okar ytterligare.

Men det har ar bara borjan av problemen. Socialister anser att deras totalitara ideologi ar sa fortrafflig att den inte behover konkurrens. (Detta ar orsaken till att dess foresprakare aldrig tar sakdebatten med oss som ar av en annan uppfattning.) Fojlden av detta blir att nar socialismen implementeras politiskt maste socialisterna vid en eller annan tidpunkt avskaffa den parlamentariska demokratin. I annat fall kommer namligen partier till makten som vill avskaffa konfiskationen av privat egendom. Detta innebar givetvis ett avskaffande av socialismen; pa grund av socialismens suveranitet - enligt dess foresprakare - kan detta inte tillatas. Darfor avskaffar man den parlamentariska demokratin eller urholkar den till en punkt dar folkets inflytande over landets styrelse upphor.

Tyranni, diktatur och konfiskation av privat egendom ar nodvandiga komponenter i en socialistisk politik. Det ar detta som gor socialismen sa farlig, och ytterligare understryker varfor det ar viktigt for den icke-socialistiska delen av blogosfaren att halla efter auktoritara socialistiska agitatorier, bade darstades och i den politiska vardagen.