DAGENS NYHETERS FEM PUNKTER OM SKATTERNA

Efter att vi har pa Hayek-Institutet publicerade forsta delen av vart valmanifest har Dagens Nyheter foljt efter med en detaljerad 50-punkters plan for svensk politik i nasta mandatperiod. Det ar ett alldeles for stort program for att lata sig analyseras i en artikel, sa lat oss borja med den akuta fragan om vad DN anser om skattepolitiken. Sammanfattningsvis kan vi notera att DN har manga bra poanger men saknar sjalva udden i sina reformforslag. Framfor allt saknar tidningen en koppling mellan sina skattereformsideer och analysen av den offentliga maktens utgiftssida.

1. Platta till. Din lön är i första hand din egen – inte statens. Därför borde det vara en självklarhet att få behålla huvuddelen av inkomsten. Skattesystem ska uppmuntra, inte straffa, människor som vill arbeta mer, utbilda sig eller starta företag. En platt skatt, som innebär att alla arbetsinkomster beskattas enbart med kommunalskatten, skulle öka individens möjligheter till utveckling och gynna den ekonomiska tillväxten i stort.

En utmarkt poang. Men som danskarna har visat innebar kan kommunalskatten hamna anda uppe pa 43 procent. Med andra ord ar en plattskatte-reform ett nodvandigt men inte tillrackligt steg mot en friare ekonomi. Man maste kombinera den med reformer pa den offentliga maktens utgiftssida ocksa.

I dag stiger skattesatsen snabbt över 50 procent för den som utbildat sig, driver företag eller gör lönekarriär. En platt skatt är också enklare och billigare att administrera. Fördelningseffekterna finns fortfarande kvar – de med högre inkomster betalar relativt mer. En platt skatt på arbete förenklar också livet för landets alla företagare. 3:12-reglerna, som i detalj bestämmer hur mycket en företagare kan plocka ut i lön respektive utdelning, blir överflödiga då arbete och kapital beskattas lika.

Detta var en av grundtankarna i skattereformen for 20 ar sedan. Men socialdemokraterna var sa bestamda i sitt forsvar av en hog inkomstskatt att den statliga inkomstskatten overlevde. Borgarna i sin tur hade ingen aning om vad de ville med den offentliga maktens utgiftssida, vilket gjorde att socialdemokraterna vann den fragan. Kompromissen sa att tio procent av inkomsttagarna skulle betala statlig inkomstskatt; inom fem ar betalade 25 procent statlig inkomstskatt och Thomas Ostros drev - som bitradande finansminister - igenom "varnskatten", dvs att man skulle infora ett andra skattesteg i den statliga inkomstskatten.

2. Betala in. Med undantag för kyrkoavgiften, som fått många att lämna Svenska kyrkan, är skattesystemet mycket anonymt. För den enskilde medborgaren är det svårt att veta dels hur mycket som staten tar in, dels vart pengarna går. Särskilt arbetsgivaravgifterna är höljda i dunkel för löntagaren eftersom de inte syns, vare sig på lönebesked eller deklaration. Därför borde löntagaren få ut hela sin lön och sedan själv ansvara för att betala in avgifterna till socialförsäkringarna. Många skulle då bli uppmärksamma på att de inte får mer eller bättre offentlig service ju mer de betalar in. Redan på månadsinkomster över cirka 26.000 kronor slutar arbetsgivaravgiften att vara en försäkring och blir en ren skatt. Om genomskinligheten i systemet ökade skulle väljarna lättare förstå hur skatteförändringar påverkade deras egen situation. Pressen på politiker och myndigheter att inte slösa med våra gemensamma medel skulle öka.

En ganska bra ide, men varfor inte ta steget fullt ut och ge folk mojlighet att kopa privata forsakringar och bygga ett eget Buffertkonto for "socialforsakringsavgifterna" (som egentligen ar ren och skar lonebeskattning)? DN:s ide duger om och endast om den ar ett forsta steg till en privatisering av de inkomstforsakringar som loneskatterna betalar.

3. Reformera ihop. För att ett skattesystem ska fungera krävs att medborgarna upplever systemet som begripligt, rättvist och legitimt. Den nuvarande modellen, med mängder av avdrag och särskilda skattesatser för bland andra ungdomar, gör systemet svåröverskådligt även för ett tränat öga. 1990-års skattereform, som var tänkt att borga för just transparens och likformighet, är det inte mycket kvar av.

Nej, det ar det sannerligen inte, forutom den vitt spridda momsen. Fore skattereformen tog staten ut moms pa halva den privata konsumtionen; efter skattereformen tar staten ut moms pa hela den privata konsumtionen. Detta skapade en inflationschock 1990-91 utan att bidra till nagon som helst forbattring av ekonomins funktionsformaga. En orsak till detta var att nar staten breddade momsbasen gjorde man det med den hogsta tankbara skattesatsen. Anledningen var givetvis att staten var ute efter att intaktsmaximera vid given ekonomisk tillvaxtniva.

Låga skatter är i de flesta fall att föredra framför motsatsen.

"De flesta fall"? Kan DN vara sa vanliga att upplysa oss om nar hoga skatter ar att foredra??

Få saknar i dag arvsskatten (avskaffad av S) eller förmögenhetsskatten (avskaffad av alliansen). Jobbavdraget har gjort det mer lönsamt att arbeta. Avdraget för hushållsnära tjänster har förvandlat en svart bransch till vit. De låga arbetsgivaravgifterna för ungdomar är visserligen dyra men bidrar ändå till att ungdomsarbetslösheten inte stigit mer. Men nästa regering – oavsett färg – har ett ansvar att ta initiativ till en bred skattereform. Snårigheten hotar systemets trovärdighet på sikt.

Det har ar en bra poang forutsatt, givetvis, att man ocksa kopplar reformen till rejala utgiftsminskande reformer inom exempelvis sjukvard, utbildning och inkomstforsakringar. DN glommer dock att papeka att ett skatteavdrag ar en annu svagare atgard an en skattesankning, vilket exempelvis forsvagar effekterna av jobbskatteavdraget pa langre sikt.

4. Fortsätt sänka. Sverige har fortfarande högst skatter i världen. Det är inte rimligt. Ett lägre skattetryck skulle ge männi­skor mer makt i sin vardag. När individer, kapital och företag rör sig snabbare över gränserna är världens högsta skatter inte heller någon konkurrensfördel. För att forskare och företagare ska stanna i Sverige måste staten upphöra med överbeskattningen. Detsamma gäller om vi ska locka till oss kapital, arbetskraft och investeringar från utlandet. Alliansen gjorde därför rätt som sänkte bolagsskatten, men fortfarande ligger vi högre än EU-genomsnittet. Stigande arbetskraftskostnader gör att traditionell produktion flyttar till låglöneländer. Den framtida tjänstesektorn måste ges möjlighet att växa – annars missar Sverige chanser till välstånd.

En ganska allman punkt som ar latt att halla med om. Enda orsaken till att den har relevans idag ar att sosseriet vill ga i motsatt riktning, namligen krama skatteblod ur allt som ror sig.

Sa langt ar allt ganska hyfsat. Men sa plotsligt faller DN platt till marken framfor den svenska valfardsstaten. Nagonstans inser DN:s ledarskribenter att deras forslag sa langt leder till minskade skatteintakter for staten (aven om solid internationell erfarenhet visar att lagre skatter ger hogre skatteintakter). Uppenbarligen ar DN-folket alltfor socialdemokratiska for att foresla en konsekvent linje av lagre skatter.

5. Höj för fastigheter. Den nya modellen med fastighetsavgift, högre reavinstskatt och uppskovsränta minskar rörligheten på bostadsmarknaden. Därmed minskas också rörligheten på arbetsmarknaden. Eftersom inkomstskatten sänkts och förmögenhetsskatten slopats så kan en reformerad fas­tighetskatt återinföras utan orimliga konsekvenser för dem med hus i attraktiva områden. Många skulle kunna betala mer än i dag, utan att för den delen gå tillbaka till de extrema nivåer som rådde tidigare. Samtidigt skulle skatten vid bostadsförsäljningar kunna sänkas rejält. Skattesystemet ska inte låsa in människor i husen där de bor. Regeringen säger sig vilja förbättra rörligheten på den svenska arbetsmarknaden. Förändringen av fastighetsskatten säger något annat.

Det finns bara en anledning till att DN vill hoja fastighetsskatten, namligen for att hela deras skattepolitiska paket ska forbli intaktsneutralt for staten. Samma ide lag bakom skattereformen 1990 och ledde till att skattesystemet blev en annu tyngre borda for ekonomin. Varje reform av det har slaget baseras namligen - i Sverige - pa statiska berakningar av statens inkomster och utgifter. En dynamisk analys visar hur den ekonomiska aktiviteten paverkas av skattepolitiska atgarder, och saledes hur lagre skatter okar intakterna i storre eller mindre grad beroende pa profilen pa skattesankningarna.

Malet med lagre skatter bor dock vara att de ska vara en del av en minskning av den offentliga maktens totala narvaro i ekonomin. Tyvarr har DN inga som helst forslag bland sina tio fempunktersproklamationer som indikerar att man vill minska den offentliga maktens narvaro i ekonomin. Man klagar ratteligen pa att den offentliga makten tar ut varldens hogsta skatter, men man visar ingen tendens till att ha begripit att detta ar orsakat av att samma offentliga makt har tagit pa sig att tillgodose svenska folkets behov motsvarande halva ekonomin. Och det ar dar sjalva karnan i problemet ligger.