Legoministern har legat lagt ganska lange. Det har nog varit lite jobbigt, trots allt, att ignorera den ekonomiska krisen i sadan utstrackning som han har. Men nu ar han ute igen, den har gangen for att prata upp statens finanser.
Vi kan konstatera att det jämfört med i våras skett en förbättring av offentliga finanser, sade finansminister Anders Borg vid en pressträff på Harpsund under fredagen där han presenterade Finansdepartementets augustiprognos.
Det har det inte alls. Vad legoministern menar ar att forbattringen skett i forhallande till en prognos. Den faktiska utvecklingen ar fortfarande negativ.
Det offentliga sparandet har försvagats väsentligt det senast året. Det har dessutom rått mycket stor osäkerhet kring de offentliga finansernas fortsatta utveckling i spåren av den kraftiga konjunkturnedgången och finanskrisen. Det något stabilare ekonomiska läget med minskad risk för en ännu sämre konjunkturutveckling och en normalisering på finansmarknaderna har påtagligt minskat risken avseende de offentliga finanserna.
Inte alls. Legoministern tycks tro att det ar den finansiella sektorn av ekonomin som pa nagot satt bestammer konjunkturutvecklingen. Sa forhaller det sig inte. Det ar den reala sektorn - dar produktion, konsumtion, investeringar och arbetsmarknad finns - som producerar varde; den finansiella sektorns roll ar enbart att forsorja den reala sektorn med likviditet. Likviditetsgraden i den reala sektorns tillgangar beror pa en rad faktorer som, i sin tur, ar forankrade i forvantningar om den reala sektorns framtida styrka.
Kort sagt: om inte konsumenter och entreprenorer har tillracklig framtidstro, kommer den ekonomiska aktiviteten i svensk ekonomi inte att forbattras. Darmed forbattras heller inte statens finanser.
De offentliga finanserna har därtill utvecklats något bättre jämfört med bedömningen i 2009 års ekonomiska vårproposition (VÅP 09) från den 15 april genom att intäkterna utvecklats något starkare än väntat och utgifterna kommit in lägre.
Saledes ar det alltsa inte fraga om en faktisk forbattring, utan enbart om att finansdepartementet medvetet underprognosticerade den narmaste framtiden. Darmed gav man sig sjalv mojlighet att ga ut och saga "laget ar battre an vantat, var politik fungerar". Det har ar ett gammalt finanspolitiskt trick som Legoministern givetvis inte borde anvanda.
Ökningen i skatteinkomsterna beror framför allt på att antalet arbetade timmar väntas utvecklas mer gynnsamt jämfört med bedömningen i VÅP 09. Den något starkare utvecklingen av antalet arbetade timmar innebär att intäkterna från både direkta och indirekta skatter på arbete har reviderats upp. Hushållens konsumtion bedöms också utvecklas starkare jämfört med prognosen i VÅP 09, vilket leder till högre intäkter från skatt på konsumtion. Intäkterna från skatt på kapital har också reviderats upp något jämfört med prognosen i VÅP 09. Lägre utgifter förklaras framför allt av ett mer gynnsamt utfall för utgifterna inom området ohälsa och arbetsmarknad.
Aterigen: det ar inte fraga om en faktisk forbattring av det ekonomiska laget, enbart ett medgivande att man hade en overpessimistisk prognos i varas. Den faktiska utvecklingen av ekonomin sag vi prov pa i AKU-undersokningen (se gardagens artikel) och mer kommer nar SCB slapper nasta rapport om nationalrakenskaperna.
Legoministern medger detta indirekt:
Sammantaget har det således sedan i våras skett en förskjutning i riskbilden kring de offentliga finanserna. Trots detta är det centralt med beredskap för en sämre utveckling av de offentliga finanserna, om konjunkturen åter skulle överraska negativt eller om läget på finansmarknaderna åter skulle förvärras.
Det kanske ar dags for en rejal genomgang av nationalrakenskaperna - den slags som Legoministerns underordnade tydligen inte maktar med. Det skulle lara honom lite om prognosticering.
En av anledningarna till att de inte ar sarskilt duktiga pa NR pa finansen ar att en av de hogsta cheferna heter Susanne Ackum. Vi laste nationalekonomi ihop bade pa grund- och forskarniva. Hennes specialitet bestar i att rakna arbetslosa. Varken hon eller nagon av hennes kompisar fran den grupp som doktorerade i Uppsala i borjan av 90-talet besatt ens basala kunskaper i nationalrakenskaper. Darmed kan heller inte finansdepartementet erhalla tillracklig kompetens i amnet.
(Det mest komiska exemplet pa bristande NR-kunskaper hos en nationalekonom hittar vi i Mats Dillen, generaldirektor pa Konjunkturinstitutet. Jag har ett par anekdoter att beratta om den mannen. Men det far bli vid ett senare tillfalle.)
Preliminära siffror visar att underskottet i det finansiella sparandet, beräknat som andel av BNP, uppgå till 2,4 procent i år för att sedan öka till 3,7 procent 2010. Därefter sjunker det 2011 till 2,5 procent och 1,4 procent 2012. Det ska jämföras med underskottssiffrorna från VÅP 09 som uppgick till 2,7 procent 2009, 3,8 procent 2010, 3,1 procent 2011 och 2,0 procent 2012.
Den internationella finanskrisen som kulminerade under senhösten förra året har fört ned världens ledande industrinationer i djup lågkonjunktur och drivit upp arbetslösheten. De dramatiska fallen i världsekonomin har drabbat en liten, öppen och handelsberoende ekonomi som den svenska hårt.
Den s.k. finanskrisen var enbart en justering av samma slag som skedde i slutet av 80-talet. Den gangen drabbades Sverige vasentligt hardare an andra lander av en rad orsaker. Men den kausala borjan pa lagkonjunkturen var en nedgang i den internationella handeln, efter nastan sju ar av stadig tillvaxt. Handelsnedgangen orsakade i sin tur ett fall i de svenska industriinvesteringarna. Nar exportindustrins vinster inte langre vaxte, utan planade ut och sedan foll, skiftade forvantningarna dramatiskt inom finanssektorn. Man gjorde omvarderingar av sina portfoljer och ville snabbt bli av med hogrisktillgangar.
Samma scenario sag vi den har gangen. Skillnaden ar att Sverige idag ar annu mer beroende av den internationella konjunkturen, och orsaken till det ar 20 ar av usel finanspolitik, ovanpa 15 ar av medelmattig till dalig finanspolitik. (Ju mer jag skriver om det har, desto mer inser jag att en genomgang av sjalva nationalrakenskaperna for de sista 30 aren ar nodvandig - i rent utbildningssyfte. Ett mycket tidskravande arbete, but I guess I'm the only one for the job...)
Nedgångens omfattning och takt saknar motsvarighet i modern tid.
Enbart, som sagt, darfor att Sveriges exponering till recessionsorsakerna ar storre nu an for 20 ar sedan. Och det ar framst socialdemokratiska, men ocksa borgerliga, politikers fel helt och hallet.
Den ekonomiska politiken i Sverige och i omvärlden har lagts om i en historiskt sett mycket expansiv riktning.
Det var det dummaste jag hort sedan jag konfirmerades. OK. Jag stoppar har. Det far bli en rejal NR-artikel i helgen. Legoministern tror uppenbarligen att budgetunderskott ar detsamma som expansiv finanspolitik. Inte ens den basala biten makroekonomisk kunskap han lara sig.
Fortsattning foljer i helgen, som sagt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Idag har jag kunnat läsa på SVT text att finansministern och regeringen skall lägga fram en krisbudget mer än en valbudget inför nästa år. Däremot nämnde finansministern att skattesänkningar skulle genomföras; pensionärerna skall få sänkta skatter och jobbskatteavdragets fjärde steg skall genomföra.
Det handlar enligt regeringen om att genomföra temporära åtgärder för att dämpa sysselsättningsfallet samt åtgärder för att motverka, som SVT också skriver i en webbartikel, att arbetslösheten biter sig fast.
Men sedan kommer också utgifter, kommunerna skall få höjda bidrag, landstinget likaså, arbetsförmedlingen skall få nya medel, och pengar skall skickas in i utbildningsplatser. Polisen skall också få ökade resurser. Jag förmodar att det är åtgärderna.
Östros i oppositionen blir självklart ilsk igen och hävdar åter att det är oansvarigt att komma med skattesänkningar finansierade med lånade pengar. Enligt Östros skall de pengar som finns skickas in som vanligt i den offentliga sektorn och vidare in i så kallade jobbskapande verksamheter.
I SVTs text-tv artikel nämns också att finansministern hoppas att på fyra-fem års sikt, så skall statsfinanserna vara i balans igen.
Det betyder med andra ord att Legoministern har last den har bloggen. Sa sent som i april var han starkt overtygad om att han maste ha balans i statsbudgeten till varje pris. Nu ar han plotsligt beredd att lata budgeten ga med underskott. Att balansera statsbudgetn i kristider innebar att man kraftigt hojer skatterna for de allt farre som arbtar. Den skattehojningen (som sker antingen direkt eller indirekt i form av minskad offentlig service till bibehallet skatteuttag) krymper efterfragan ytterligare i ekonomin. Darmed bidrar den offentliga sektorn till att forvarra den ekonomiska krisen.
Ett budgetunderskott minskar stressen pa ekonomin under lagkonjunkturen. Om budgetunderskottet dessutom vaxer som en foljd av skattesankningar kan den offentliga sektorn bidra till en forkortning av lagkonjunkturen (beroende pa vilka skatter som sanks). Daremot ar okade offentliga utgifter en farlig variabel att leka med i lagkonjunkturer. Kortsiktigt okar sysselsattningen om dessa okade utgifter ar finansierade med lan och inte skatter. Men problemet ar att dessa okade utgifter tenderar att bli permanenta. Nar saledes ekonomin forbattras igen star vi dar med en nettookning av den offentliga sektorns storlek i ekonomin, vilket langsiktigt driver upp skattetrycket och darmed sanker tillvaxten.
Det ar bra att Legoministern borjat intressera sig for nettoskattesankningar i lagkonjunktur. Lat oss nu bara hoppas att de utgiftsokningar han foreslar ar strikt temporara.
Thomas Ostros, min gamle kurskamrat, ar en finanspolitisk landsfara om han vill balansera budgeten OCH oka de offentliga utgifterna pa samma gang. Det ska bli intressant att se hur de har tva herrarna formulerar sina finanspolitiska visioner under de narmaste manaderna.
Post a Comment